Utan vatten inget liv

Sommaren är slut och hösten börjar komma. Det har varit en händelserik sommar, inte minst med tanke på vad som hänt och händer i Ojnareskogen. Det är där som man tänker sig ett nytt gigantiskt kalkbrott som om det blir av, kommer att riskera färskvattentillgången, betesmarker och åkermark. Dessutom riskeras flora och fauna. Det är dags att säga ifrån nu. Vi kan inte skövla naturen hur som helst. Utan vatten inget liv.

Protesterna har varit många. Skogsvaktare bor i skogen och det har varit en polisinsats utan dess like på Gotland. Jag funderar mycket över vad som händer där i skogen... Människor som känner engagemang för naturen och allas vår framtid har protesterat. Människor i alla åldrar, jordbrukare, studerande... 

Men var är politikerna och politiken? En och annan har uttalat sig, men det har inte varit någon större debatt. De flesta har tigit och antagligen hoppats att det hela blåser över.

Det verkar som om politiken och den representativa demokratin inte har brytt sig om frågan. Därför har så kallat vanligt folk demonstrerat och debatterat. Kan den här frågan vara ett tecken på vart den svenska lokalpolitiken är på väg? Ingen säger någonting. Människor tar då saken i egna händer och protesterar.

Jag hoppas att förnuftet segrar och att det blir en nationalpark i Ojnare. Sötvattentillgången för människor och djur säkras. Jordbrukarna på norra Gotland kan känna sig trygga och fortsätta sitt arbete. Dessutom ger en nationalpark arbetstillfällen, både i parken och i närliggande trakter. Rätt skött och marknadsfört skulle en nationalpark kunna bli ett nytt turistmål för ön. Och sist men inte minst, en stor bit värdefull natur skulle räddas åt eftervärlden.

Rädda Ojnareskogen!

Vi behöver vårt vatten. Utan vatten, inget liv.

Det går inte att bedriva verksamhet för kort ekonomisk vinning skull. Vi måste ha ett långsiktigt tänkande när det gäller vår användning av naturresurser. Vi måste vara rädda om både varandra och Moder Jord.

Rädda ringmuren

Nu gäller det! Vi måste rädda ringmuren, den största attraktionen i världsarvsstaden Visby. Jag var och fotograferade skadan på ringmuren på förmiddagenden 25 februari. Det var många gotlänningar som var på plats ville skåda förödelsen.
Tråkigt nog har vi inte vårdat ringmuren tillräckligt väl. För en del år sedan gjordes reparationsförsök som istället blev en olycka för ringmuren. Man använde felaktigt material och klorvatten. Det har gjort att förfallet blir värre än vad det skulle vara annars.
Det är en skandal att ett världsarv i en rik nation rasar på grund av bristande underhåll. 
Nu har man blåst liv i den gamla insamlingen Rädda ringmuren. Det går att sätta in pengar på bankgiro 308-0728. Ange Rädda ringmuren på betalningen. 

Nu måste vi alla hjälpas åt. Många små slantar kan bli till stor hjälp.

How smooth is that?

http://www.iq.se/content/filmer/film.aspx?id=57

Se informationsfilmen om alkoholens baksida. Filmen finns på IQs hemsida. Den är verkligen proffsigt gjord, tycker jag. En av de bästa informations-/reklamfilmerna någonsin!

Den ministern har vi inte råd med

Jag bor i ett av världens rikaste länder. Det landet har inte råd att låta en 91-årig dement kvinna från Ukraina stanna kvar i Sverige och bo hos sina släktingar. Det tycker i alla fall den ansvarige ministern.
Kan det i själva verket vara så att vi inte har råd att ha en sådan minister som för en så omänsklig politik?

111 hyll-kilometer

Du läste rätt, 111 hyll-kilometer står det. Så mycket dokument fanns det i Stasis arkiv. Dessutom hade dom 39 miljoner registerkort, 1,4 miljoner fotografier och 34 000 film- och ljuddokument.
Vad är det som gör att ett land drivs till att ha en sådan övervakning av människor? Jag undrar vad de som röstade på kommunisterna anser.

Inte bara spioner

"Stasi i Norden" var rubriken på en föreläsning idag den 26 sept 2011. Föreläsningen var på Högskolan på Gotland. Det är i det närmaste ofattbart vilka informationsmängder som hanterades under det kalla kriget. Tusentals människor arbetade med informationsinhämtning och behandling av uppgifterna. Det är skrämmande vilken omfattning det hade och vad man registrerade. Birgitta Almgren, Södertörns högskola, presenterade sin bok "Inte bara spioner, Stasi-infiltration i Sverige under kalla kriget". Även om ämnet är otäckt så är det både bra och nödvändigt att man forskar på området och redovisar vad som hände. Förhoppningsvis kan vi lära oss av historien?