Protesterna har varit många. Skogsvaktare bor i skogen och det har varit en polisinsats utan dess like på Gotland. Jag funderar mycket över vad som händer där i skogen... Människor som känner engagemang för naturen och allas vår framtid har protesterat. Människor i alla åldrar, jordbrukare, studerande...
Men var är politikerna och politiken? En och annan har uttalat sig, men det har inte varit någon större debatt. De flesta har tigit och antagligen hoppats att det hela blåser över.
Det verkar som om politiken och den representativa demokratin inte har brytt sig om frågan. Därför har så kallat vanligt folk demonstrerat och debatterat. Kan den här frågan vara ett tecken på vart den svenska lokalpolitiken är på väg? Ingen säger någonting. Människor tar då saken i egna händer och protesterar.
Jag hoppas att förnuftet segrar och att det blir en nationalpark i Ojnare. Sötvattentillgången för människor och djur säkras. Jordbrukarna på norra Gotland kan känna sig trygga och fortsätta sitt arbete. Dessutom ger en nationalpark arbetstillfällen, både i parken och i närliggande trakter. Rätt skött och marknadsfört skulle en nationalpark kunna bli ett nytt turistmål för ön. Och sist men inte minst, en stor bit värdefull natur skulle räddas åt eftervärlden.
